Löften och uppoffringar...
Tankar, tankar, tankar... de kan vara riktigt jobbiga ibland. Har tänkt massor de här sista dagarna och hade ett riktigt allvarligt samtal med Carolina igår. Kom i alla fall fram till att jag är väldigt irriterad på mitt sätt att se på saker och ting. På hur det varit den sista tiden kring mina moral. Men det är inte lätt att göra nått åt det direkt.
Kom i alla fall fram till igår att jag hållit ett löfte jag gav till mig själv för rätt många år sedan. Kan inte påstå att jag är direkt stolt över det löftet för även om jag inte tänkt på löftet alla de där gångerna så har det på nått vis funnits där i bakhuvudet och lurat. Inte för att jag ångrat det jag gjort men det har ju inte enbart medfört lycka direkt. Just nu svider det där löftet mer än det någon gång gjort tidigare. Lovade mig själv och Carolina igår att det är dags att släppa en viss grej och visst har det inget med löftet att göra men känner just nu för att spräcka löftet med. Kan inte påstå att jag direkt mår bra av tanken att jag ska släppa det som jag trott och hållt så hårt på i alla dessa år men tror det är dags att ta det där steget. Men bara tanken på det får mig att må lite halvkasst.
Missförstå mig nu inte...jag älskar den person jag är idag och det liv jag lever med vissa undantag. Ni som känner mig vet vad jag menar med det. Finns saker man saknar i sitt liv som man saknar oftare än man vill. Drömmarna man en gång hade kring vissa saker krossas sakta men säkert en efter en tyvärr. Tur några fortfarande finns kvar men tiden för dem rinner iväg den med. Dessa även när jag ska försöka släppa det där...gör ett försök och hoppas det ska få mig att må bättre snart med.
Stort tack till alla vännerna som finns där och ställer upp för mig, ni är guld värda och betyder massor! Älskar er!